Marcus Carlsson, regissör till filmen Din barndom ska aldrig dö. Foto: Elma Pasalic/Sveriges Radio

För ungefär en månad sen var vi på Göteborgs filmfestival. Bland annat skulle jag göra en intervju med regissören Marcus Carlsson från Karlskoga som långfilmsdebuterade med Din barndom ska aldrig dö på festivalen.

Det visade sig att intervjun skulle bli svår att ro i land, men det berodde inte det minsta på Marcus, tvärtom. Till att börja med gick allt bra, jag såg filmen på premiären och hörde regissören prata om den efteråt. Senare i veckan skulle vi träffas för intervjun. Foajén på biografen Draken vid Järntorget hade jag bestämt som plats, lagom ljudligt men ändå lugnt. Så långt allt bra, vi var där i god tid och mötte Marcus lagom till förmiddagskaffet. Bandare åkte på och han svarade kort och snärtigt, precis som man ska på frågorna.  I mitt huvud hann reportaget precis bli klart, när min Nagra bestämde sig för att dö ifrån mig pga tomma batterier. Batterier jag hade dubbelkollat innan vi lämnade hotellet. Så Peter fick springa iväg till närmsta Pressbyrån och rädda dagen. Hej oproffsigheten och ångestklumpen i magen.

Nåväl, en kvart senare var intervjun igång igen, och något stressad kunde jag avsluta det hela. Någorlunda nöjd. Dessutom var Marcus så hjälpsam, han såg till att jag fick både ljudfiler och stillbilder från filmen.

Dagen efter hade jag äntligen tid att redigera inslaget. Jag hoppade över kvällsfilmen för att få jobbet gjort. Men när jag laddade över ljudet till min dator kom nästa miss, denna gång var det värre. Alla ljudfiler fanns, förutom andra halvan av intervjun, den jag gjort efter batteribytet. Eller ja, filen fanns men helt utan innehåll. Panik. Jag satt i köket på vandrarhemmet som vi sov på. Peter var på film och hade stängt av telefonen. Jag började istället fråga runt bland alla som fanns på vandrarhemmet. ”Kan du något om ljudfiler?”. Men ingen kunde hjälpa. Ljudet fanns inte. Det enda som fanns kvar att göra var att boka om tåget hem och boka in en ny intervju med den mycket tålmodige och hjälpsamme regissören. Morgonen efter träffades vi igen. Vi gjorde om intervjun och på tåget hem fick jag klippa ihop reportaget. Till slut, efter mycket om och men blev jag ändå nöjd med resultatet som senare sändes i Sveriges Radio P4 Värmland. Du kan höra min intervju med Marcus Carlsson här.

Peter recenserade de flesta av filmerna han såg. Recensionerna hittar du på Desmond In A Tutu.