Peter som moderator för Anderseminariet

I onsdags var jag moderator för höstens Anderseminarium på Karlstads universitet. Firandet av Tryckfrihetsförordningen som fyller 250 år fortsatte, gäster var Martin Schibbye, Dilsa Demirbag Sten, Andreas Ekström, Ami Hedenborg, Börge Nilsson, Elnaz Baghlanian och Anders Alexanderson. Samtalen behandlade ämnen som den digitala revolutionen, nya affärsmodeller för journalistik, yttrandefrihetens funktion och läget för pressfriheten i vår omvärld.

Jag måste passa på att berömma Erika Hellekant Rowe på universitetet som sätter ihop programmet och arrangerar seminarierna. De är alltid sjukt intressanta och ger både ny kunskap och inspiration. Nästa tillfälle är någon gång i vår, det kommer antagligen vara lika bra då.

Här kan du läsa vad Nya Wermlands-Tidningen skrev om dagen.
Och här har Karlstads universitet gjort en sammanfattning.

Kontoret på Anderseminariet 2016

I år firar tryckfrihetsförordningen 250 år. Detta märks i programmet för årets Anderseminarium på Karlstads universitet. Igår var det dags för vårens upplaga, och jag och Peter var moderatorer för dagen. Den här gången var fokus på ett av hoten mot tryckfriheten, nämligen näthat. Ett allvarligt och mycket intressant ämne. För oss som moderatorer var dagen väldigt spännande och rolig. Vi ser fram emot fler liknande uppdrag i framtiden.

Anderseminariet2016

Här är mycket kort vad föredragshållarna pratade om:

Monica Löfgren Nilsson, docent i journalistik, medier och kommunikation på Göteborgs universitet och Henrik Örnebring, professor i medie- och kommunikationsvetenskap på Karlstads universitet, presenterade en alldeles rykande färsk undersökning om hot och kränkningar mot journalister. Intressant var att undersökningen tyder på att åtgärder som stängda kommentarsfält faktiskt gör att hot och hat minskar. Men också att näthatet faktiskt får konsekvenser, det är fler journalister som undviker att skriva om vissa ämnen för att de vet att det skulle innebära hot.

Lisa Bjurwald berättade mycket initierat om de skrivbordskrigare som systematiskt hotar tryck- och yttrandefrihet. Hur internet har inneburit en revolution för rasister, som nu på ett helt nytt sätt kan sprida propaganda och tysta opinionsbildare och journalister.

Karlstads kommuns Katarina Lindström, kommunikationsdirektör, och Linda Olsson, kommunikatör, visade hur deras kampanj för öppenhet väckte det organiserade hatet. Om hur hatstormen drog in när de ville uppmana till tolerans och nya möten. Även här fick hatet effekter. Etablerad media tog över hatarnas vokabulär och problemformulering, och därmed var det svårt för kommunen att fortsätta få ut det budskap de hade tänkt.

Jacob Gustafsson och Marcus Waldemarsson från Juridikinstituet gav nya kunskaper om det juridiska läget. För oss ickejurister var det mycket matnyttigt att få detaljerad kunskap om hur lagen ser på näthat genom brott som förtal och olaga hot. De kunde också berätta om förslag som kan förbättra det juridiska läget för att komma åt näthatarna. Mitt i allt elände fanns ändå lite optimism, det går att komma åt åtminstone några av de som skiten på nätet.

Sist ut för dagen var Linda Beckman, lektor i folkhälsovetenskap på Karlstads universitet. Hon gav en bild av hur forskningen kring näthatare ser ut. Mycket ny forskning är på gång, men det finns en hel del som redan går att säga. Bland annat tyder mycket på att trollen ofta själva mår sämre än genomsnittet, och att många av förövarna också själva varit utsatta för hat eller mobbning.

För oss som moderatorer var eftermiddagen både intensiv och intressant. Det var så många frågor som bubblade upp, och vi fick så många nya insikter. Det var en rolig uppgift att försöka leda programmet framåt, och vi hoppas att vi möter såväl besökare som föredragshållare i en snar framtid igen.

Erika Hellekant Rowe, som ansvarar för programmet och ser till att det blir så bra, utlovade ett nytt spännande seminarium i höst. Vi längtar redan!

Framtidens journalistik – lagarbete med nya kompetenser

Hur ser framtidens journalistik ut? Vad innebär det för branschen och enskilda medarbetare när allting ska ske på olika plattformar och med ständig deadline?

Detta diskuterades på vårens Anderseminarium på Karlstads universitet igår. En gång varje termin anordnar universitetet ett tillfälle för att prata om vad som händer inom kommunikation och journalistik. Den här gången under rubriken ”Den rörliga journalistiken”.

Ett par spaningar var gemensamma för alla medverkande: framtidens journalistik är ett tydligt grupparbete och innehållet kommer fortfarande vara det viktigaste. Det är bara det att möjligheten att presentera innehållet blir bättre och bättre, och det är något vi som jobbar med journalistik måste utnyttja.

”Har vi nåt riktigt intressant och angeläget att berätta så kommer publiken hitta det om det så står skrivet på en sten långt ute i skogen”, som Eva Åberg, mediautvecklingskonsult, beskrev det.

För en gångs skull rådde faktiskt ingen domedagsstämning, som det brukar göra när man samlas för att prata om journalistikens framtidsutsikter. Fokus låg på vad vi kan göra, inte vilka hinder som finns.

”Framtiden tillhör de som aktivt vill vara med och skapa den”, sa Eva. Precis innan det hade hon pratat om vikten av att ha en tydlig vision och vilja med sin publikation. Organisationerna måste fråga sig ”vad vill vi göra och varför?” för att sen kunna gå vidare med ”hur når vi dit?”. Det kan tyckas vara självklarheter, men när man pratar med journalister brukar det oftast låta som att deras ägare och chefer springer på alla bollar samtidigt utan att riktigt veta vart de är på väg. Antingen är det så att cheferna faktiskt inte vet varför de gör som de gör, eller så är de dåliga på att kommunicera ut det i organisationen till de som ska genomföra det nya. Oavsett vilket så är det en stor svaghet när man inte har journalisterna med sig på tåget, förstår de inte varför man gör en förändring kan den aldrig lyckas.

Nya satsningar på webb-tv, interaktivitet och sociala medier, kan självklart vara jättebra och helt nödvändiga. Bara man förstår vad det innebär, har tydliga mål och ser vägar att nå dit. Den känslan måste spridas till alla delar av organisationen, annars har man förlorat redan innan starten har gått.

Kate Kartveit är lektor i TV-journalistik vid Danmarks Medie- og Journalisthøjskole och pratade just om detta. Hon har bland annat forskat på hur vi tar till oss interaktivt material och multimediaframställningar på nätet. Hennes råd var att tydligare fråga publiken vad de vill ha och hur de tar till sig information. Och att använda olika presentationsformer anpassat efter vad materialet mår bäst av. Det är, enligt henne, egentligen samma sak som när man presenterar materialet i tryckt tidning. Det ska vara begripligt, intressant och locka till läsning. Men nätets möjligheter gör att vi kan hitta nya ännu bättre sätt att presentera informationen och få människor att ta till sig det.

Där tror jag fortfarande att vi har lång väg kvar att vandra. Vi måste tydligare integrera nya kompetenser på redaktionerna. Det är inte längre bara reporter, fotograf och redigerare som ska hitta lösningar. Vi måste få in digitala utvecklare, databasexperter, med mera. Jag tror att dessa nya yrkeskunskaper bör finnas direkt på varje redaktion, aktiva i det dagliga arbetet. Först då kan vi verkligen ta tillvara på de möjligheter vi har. Först då kan vi sluta lägga ut papperstidningen på nätet och istället göra en verklig webbtidning.

Det låter ofta som självklarheter när dessa frågor diskuteras. Men samtidigt måste de sägas, om och om igen, fram till den dag då vi har kommit ut på andra sidan krisen. Jag är, liksom alla medverkande på Anderseminariet igår, övertygad om att människor kommer vilja ha journalistik även i framtiden. Jag tror att journalistikens roll i samhället bara kommer att öka, men att vi måste ta krafttag och förändra organisationer och produkter. Lösningen kan inte vara att skära ner och hoppas att någon annan hittar vägen framåt. Lösningen måste vara att satsa för att vinna.

Utöver nämnda talare deltog även Viktor Bart-Kron, om sitt sätt att göra kommunaljournalistik, Åsa Edlund Jönsson, om vägen bort från tablå-tv, och Linda Solum, om DT:s satsning på webb-tv, i Anderseminariet. Moderator var Malin Kling Uddgren.