Kontoret media på Almedalsveckan

Kontoret på Almedalen

Nu har vi kommit tillbaka till Karlstad igen, efter en intensiv och lärorik vecka på Gotland. Det var första gången i Almedalen för både mig och Elma, och sammanfattningsvis kan man säga att dagarna var som vi förväntat oss men bättre. Vi har framför allt kutat runt på olika seminarier, och däremellan ätit glass.

Här är lite reflektioner och utdrag ur anteckningarna från några av dem:

Tidningsutgivarna och Retriever presenterade en undersökning om hur mediakrisen påverkat tidningarnas innehåll. Undersökningen visade att tidningarna kanske har blivit tunnare, men antalet publicerade artiklar har ökat mellan år 2011 och 2015. Samtidigt kunde man också se att texterna blivit något kortare i tryckta tidningar men längre på webben. Det pratas också ofta om att media blir mer ytligt och mindre samhällsinriktat, men andelen artiklar om politik verkar vara konstant. Åtminstone under den period som Retriever har tittat på, och med en dramatisk ökning under supervalåret 2014.
Men den mest intressanta delen handlade om vad det är vi delar i sociala medier. Där är det nyheter (mest på Facebook) och opinionsmaterial (mest på Twitter) vi sprider. Nöjes- och livsstilsartiklar delas i betydligt lägre grad. Självklart kan detta bero på att tidningarna skriver mer om politik och samhälle, men samtidigt visar undersökningen att de riktigt engagerande texterna handlar om samhällsfrågor.

Anette Novak bjöd på en inblick i den pågående Medieutredningens arbete. Hittills har de haft flera samråd där de samlat in intryck och åsikter från olika delar av bransch och allmänhet. De slutsatser de dragit utifrån dessa är fyra.
1. Infrastrukturen är oerhört viktig för mångfald och möjligheter. Tekniken måste byggas ut så att den omfattar fler.
2. Behov av kompetenshöjning. Det finns en kompetensbrist i bransch och bland makthavare, men även hos allmänheten. Fler måste ha större kunskap för att kunna ta del av mediernas rapportering på samma villkor.
3. Det finns ett behov av stärkt lokaljournalistik.
4. Konkurrensen måste ske på lika villkor.

Utgivarna och Almegas seminarium om mediekrisen pratade tidningsutgivare, redaktörer och en reporter om hur framtidens granskning kommer att se ut. Vem granskar makten när branschen krisar? Ett intressant perspektiv presenterades av Charlotta Friborg, chefredaktör på Uppsala Nya Tidning. Hon tog upp att lokalpressen har varit en sammanhållande kraft i samhället. När läsarna flyr de traditionella medierna och det samtidig dyker upp nya små granskare, i form av bloggar och nya webbtidningar, finns det risk för splittring. Samtidigt finns det då också en risk att fler och fler grupper helt rör sig bort och inte tar del av det offentliga samtalet, eller väljer att bara diskutera samhället inom sin bubbla.
Tyvärr saknades det under detta samtal ett publikperspektiv. Ingen pratade om det demokratiska ansvaret att ge alla människor möjligheten att ta del av samhällsdebatt och nyheter på lika villkor. Perspektivet var endast utgivarnas, och ingen tog riktigt upp publikens behov.

Det bästa seminariet under de dagar vi var på plats handlade om digitala barnsjukdomar och perspektiv i medieforskningen. Mediestrategen Brit Stakston samtalade med Katarina Graffman, forskare på Inculture, och Torbjörn Sjöström, vd på Novus. Seminariet utgick från begreppet ”nyhetsundvikare”, som alla i panelen hade svårt för. Det är inte så att ungdomar i dag undviker nyheter. De möter istället nyheter i stort sett hela tiden, men på ett nytt sätt. Att bara se till hur ofta människor går in på traditionella nyhetssajter fungerar inte som mått på huruvida människor tar del av nyheter eller inte. Och behovet av nyhetsförmedling är lika stor i dag som det alltid har varit. Tekniken ger nya möjligheter att ta till sig nyheter, men svårigheten nu är att koppla ihop enskilda händelser till en större bild och sammanhang. Där tar inte mediaföretagen heller sitt ansvar riktigt. Den samhällsorienterande och allmänbildande delen av nyhetsförmedlingen har försvårats när mediavanorna blir mer individualiserade. Här kan du se hela det seminariet i efterhand.

Det var lite kort om några av alla de samtal vi lyssnat till. De arrangörer som vi besökte flest gånger var Hej Digitalt! och Journalistförbundet. De båda ger möjlighet till att se eller lyssna till seminarierna i efterhand, det är ett tips om du inte hade chansen att närvara i Visby. Vi var även med i Hej Digitalts kvällssändning den 29 juni och morgonsändningen den 2 juli. Där kan ni höra oss prata lite mer om varför vi befann oss på plats under Almedalsveckan och hur vi upplevde alltihop. Vi dyker upp ganska sent i båda sändningarna.

En annan kul grej upplevde vi på Blank Spot Projects meetup. Där fick vi en liten glimt av hur man kan använda ny teknik för att berätta starka historier. Med hjälp av cardboards och en telefon lyckades vi förflyttas till Burma. Det är helt enkelt VR-journalistik. Kolla trailern på vr.blankspotproject.se. Riktigt häftigt!Peter_Blankspotproject

Nu ska vi gå igenom alla våra anteckningar och försöka strukturera upp alla tankar och reflektioner.  Sen är det äntligen sommarlov som gäller. Hörs igen i höst!

Om nyhetsundvikare och krisbranschen

Nyhetsundvikare är ett modeord i mediebranschen. Sedan i höstas har bland annat DN Kultur, Dagen och Medierna i P1 tagit upp fenomenet, och Språktidningen utsåg i slutet av november ordet till veckans nyord. Diskussionen har liksom puttrat lite i bakgrunden, men den senaste tiden har den tagit fart ordentligt. Robert Brännström på Kit har skrivit om det och i dag har mediastrategen Brit Stakston och professorn Jesper Strömbäck debatterat fenomenet på Journalisten.

Egentligen är det kanske två debatter som pågår. Den ena handlar om huruvida begreppet ens är användbart, och hur forskningen försökt ringa in nyhetsundvikarna. Vilka medier är det som räknas? Hur ser mediekonsumtionen ut digitalt?

Den andra handlar snarare om hur man kan ta tillvara på de möjligheter digitaliseringen ger. Brit Stakston skriver:

I en tid fylld av mer information, från fler källor, till fler människor behövs journalistiken mer än någonsin. Nyhetsvärdering, faktakoll, långsiktighet och viljan att se fler perspektiv behövs. Demokratin behöver ett offentligt samtal där publiken inte bara blir distributörer utan medskapare. Långsiktigt bryter det ner kunskapsklyftorna i samhället.

Oavsett hur begreppet nyhetsundvikare används, och hur snävt forskningen ser på nyhetsförmedling, så är det odiskutabelt så att de traditionella mediebolagen är i kris. De vet inte hur de ska nå den unga publiken i en digital värld, och de testar nu att springa på alla bollar samtidigt. Så länge de inte måste investera stora pengar.

Och oavsett hur nyhetsundvikare definieras så finns det, och har alltid funnits, ett demokratiskt glapp mellan nyhetsjunkies och de som tar till sig nyheter i lägre grad. Information ger makt. Helt enkelt.

Det finns ett feltänk som tyvärr genomsyrar branschen just nu. Man lägger ansvaret på publiken istället för att se sitt eget ansvar. Man frågar ”varför bryr de sig inte om nyheter?” istället för ”varför når vi dem inte med våra nyheter?”. Sanningen är ju att många medier helt enkelt misslyckas med att nå ut med sin journalistik, eller i alla fall att få den lönsam. Och de panikartade lösningarna blir ofta billig webb-tv och klickfiske. Det kan aldrig vara rätt väg att ta sitt demokratiska ansvar.

För i en demokrati som kräver upplysta medborgare är en levande journalistik ett måste. Nyheter är ett sätt för människor att orientera sig i samhället och få reda på hur allt hänger ihop, för att i nästa skede kunna fatta olika typer beslut. När man har den kollen får man också makten att påverka sin vardag. En bransch som på allvar ser den rollen måste göra mer för att nå publiken digitalt. Det finns ju fler möjligheter än någonsin att verkligen vara inkluderande och nå ut. Men vi måste ta vårt ansvar och skapa journalistik som människor kan ta till sig. Vi måste ställa frågor som tar oss framåt. Hur blir vi inkluderande och brobyggande? Vilka hinder finns mellan oss och publiken? Hur kan vi använda internets alla möjligheter för att minska kunskapsklyftor? Hur kan vi fortsätta vara demokratins blodomlopp?

Förhoppningsvis kommer forskningen ge oss mer svar på hur nyhetskonsumtionen ser ut, inte bara genom de traditionella medierna. Men branschen har inte tid att vänta, vi måste hitta nya vägar framåt. Och det nu.

Elma Pasalic och Peter Östborg, frilansjournalister Kontoret Media i Karlstad

Ge ditt stöd till Blank Spot Project

Mediabranschen är i kris. Journalistiken är i kris. De etablerade mediabolagen skär ner på det mesta, och först drabbas ofta utrikesjournalistiken. Det är uppenbart att det behövs uppfinningsrikedom för att lösa problemen. Ett försök att hitta nya vägar framåt är Blank Spot Project. Med medborgarfinansiering vill de erbjuda kvalitetsjournalistik från världens alla hörn, från det som annars är vita fläckar på vår karta.

Bakom projektet står bland annat mediastrategen Brit Stakston och journalisterna Martin Schibbye och Magda Gad. Läs mer om Blank Spot Project här. Kontoret har gett sitt stöd till insamlingen, och vi hoppas att ni kommer göra detsamma. Tillsammans kan vi visa att det går att hitta nya lösningar för att finansiera kvalitetsjournalistik. Här är länken direkt till Funded by Me-kampanjen.

En annan positiv grej med projektet är att de tydligt visar att journalistik måste kosta. Så ge dem pengar motsvarande till exempel vaccinering eller en skottsäker väst.

Himmel & Helvete – en knytkonferens

I helgen har jag och Elma varit i Stockholm på Himmel & Helvete, en knytkonferens om framtidens journalistik som föreningen Fajk ordnade. De ordnade konferens även förra året, och vi var där då också.

Knytkonferens, eller unconference, är en spännande form där deltagarna själva får bidra med innehåll, de får prata om vad som engagerar dem. Det gör att konferenserna känns mer angelägna och deltagandet är större.

I år fick vi bland annat höra Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling prata om höstens alla varsel och tillsammans med Mittmedias vd Thomas Peterssohn diskutera satsningar för att ta branschen ut ur krisen. Vi lyssnade också på Brit Stakston som diskuterade journalisters förhållningssätt till Twitterstormar och Yasmine El Rafie som berättade hur Sveriges Radio arbetar med sociala medier. Mest intryck på oss gjorde kanske läraren Dan Frendin som berättade om hur skolan och media kan närma sig varandra. På det stora hela var det en väldigt inspirerande dag och förhoppningsvis är vi lite bättre rustade för framtiden nu än vad vi var innan konferensen.

Här sitter Elma beredd med röstkort under Anette Novaks session om personliga varumärken på nätet:

Inte nog med att det är ett charmigt konferenslokalsljus, bilden togs också efter en hel dags intensivt konferensande. Det kan förklara Elmas trötta leende.