Kontoret media på Almedalsveckan

Kontoret på Almedalen

Nu har vi kommit tillbaka till Karlstad igen, efter en intensiv och lärorik vecka på Gotland. Det var första gången i Almedalen för både mig och Elma, och sammanfattningsvis kan man säga att dagarna var som vi förväntat oss men bättre. Vi har framför allt kutat runt på olika seminarier, och däremellan ätit glass.

Här är lite reflektioner och utdrag ur anteckningarna från några av dem:

Tidningsutgivarna och Retriever presenterade en undersökning om hur mediakrisen påverkat tidningarnas innehåll. Undersökningen visade att tidningarna kanske har blivit tunnare, men antalet publicerade artiklar har ökat mellan år 2011 och 2015. Samtidigt kunde man också se att texterna blivit något kortare i tryckta tidningar men längre på webben. Det pratas också ofta om att media blir mer ytligt och mindre samhällsinriktat, men andelen artiklar om politik verkar vara konstant. Åtminstone under den period som Retriever har tittat på, och med en dramatisk ökning under supervalåret 2014.
Men den mest intressanta delen handlade om vad det är vi delar i sociala medier. Där är det nyheter (mest på Facebook) och opinionsmaterial (mest på Twitter) vi sprider. Nöjes- och livsstilsartiklar delas i betydligt lägre grad. Självklart kan detta bero på att tidningarna skriver mer om politik och samhälle, men samtidigt visar undersökningen att de riktigt engagerande texterna handlar om samhällsfrågor.

Anette Novak bjöd på en inblick i den pågående Medieutredningens arbete. Hittills har de haft flera samråd där de samlat in intryck och åsikter från olika delar av bransch och allmänhet. De slutsatser de dragit utifrån dessa är fyra.
1. Infrastrukturen är oerhört viktig för mångfald och möjligheter. Tekniken måste byggas ut så att den omfattar fler.
2. Behov av kompetenshöjning. Det finns en kompetensbrist i bransch och bland makthavare, men även hos allmänheten. Fler måste ha större kunskap för att kunna ta del av mediernas rapportering på samma villkor.
3. Det finns ett behov av stärkt lokaljournalistik.
4. Konkurrensen måste ske på lika villkor.

Utgivarna och Almegas seminarium om mediekrisen pratade tidningsutgivare, redaktörer och en reporter om hur framtidens granskning kommer att se ut. Vem granskar makten när branschen krisar? Ett intressant perspektiv presenterades av Charlotta Friborg, chefredaktör på Uppsala Nya Tidning. Hon tog upp att lokalpressen har varit en sammanhållande kraft i samhället. När läsarna flyr de traditionella medierna och det samtidig dyker upp nya små granskare, i form av bloggar och nya webbtidningar, finns det risk för splittring. Samtidigt finns det då också en risk att fler och fler grupper helt rör sig bort och inte tar del av det offentliga samtalet, eller väljer att bara diskutera samhället inom sin bubbla.
Tyvärr saknades det under detta samtal ett publikperspektiv. Ingen pratade om det demokratiska ansvaret att ge alla människor möjligheten att ta del av samhällsdebatt och nyheter på lika villkor. Perspektivet var endast utgivarnas, och ingen tog riktigt upp publikens behov.

Det bästa seminariet under de dagar vi var på plats handlade om digitala barnsjukdomar och perspektiv i medieforskningen. Mediestrategen Brit Stakston samtalade med Katarina Graffman, forskare på Inculture, och Torbjörn Sjöström, vd på Novus. Seminariet utgick från begreppet ”nyhetsundvikare”, som alla i panelen hade svårt för. Det är inte så att ungdomar i dag undviker nyheter. De möter istället nyheter i stort sett hela tiden, men på ett nytt sätt. Att bara se till hur ofta människor går in på traditionella nyhetssajter fungerar inte som mått på huruvida människor tar del av nyheter eller inte. Och behovet av nyhetsförmedling är lika stor i dag som det alltid har varit. Tekniken ger nya möjligheter att ta till sig nyheter, men svårigheten nu är att koppla ihop enskilda händelser till en större bild och sammanhang. Där tar inte mediaföretagen heller sitt ansvar riktigt. Den samhällsorienterande och allmänbildande delen av nyhetsförmedlingen har försvårats när mediavanorna blir mer individualiserade. Här kan du se hela det seminariet i efterhand.

Det var lite kort om några av alla de samtal vi lyssnat till. De arrangörer som vi besökte flest gånger var Hej Digitalt! och Journalistförbundet. De båda ger möjlighet till att se eller lyssna till seminarierna i efterhand, det är ett tips om du inte hade chansen att närvara i Visby. Vi var även med i Hej Digitalts kvällssändning den 29 juni och morgonsändningen den 2 juli. Där kan ni höra oss prata lite mer om varför vi befann oss på plats under Almedalsveckan och hur vi upplevde alltihop. Vi dyker upp ganska sent i båda sändningarna.

En annan kul grej upplevde vi på Blank Spot Projects meetup. Där fick vi en liten glimt av hur man kan använda ny teknik för att berätta starka historier. Med hjälp av cardboards och en telefon lyckades vi förflyttas till Burma. Det är helt enkelt VR-journalistik. Kolla trailern på vr.blankspotproject.se. Riktigt häftigt!Peter_Blankspotproject

Nu ska vi gå igenom alla våra anteckningar och försöka strukturera upp alla tankar och reflektioner.  Sen är det äntligen sommarlov som gäller. Hörs igen i höst!

Mitt nya liv – bok av och med ensamkommande

Mitt nya liv

”Jag älskar att bo och leva här, jag älskar Sverige. Jag kom som ingenting och nu kan jag säga att jag är en människa, att jag har lika högt värde som alla andra. En dag kanske jag åker tillbaka till Afrika ett tag, för att hjälpa till, men jag kommer alltid att återvända hit. Här finns mitt nya hem, här är mitt nya liv.”

För ungefär ett år sedan hade vi ett möte med föreningen Familjefamnen i Karlstad. Lite i förbifarten nämnde de att de hade planer på en bok där ensamkommande barn berättar sina historier och formulerar sina tankar. De ville samla några av de erfarenheter och berättelser de stött på genom arbetet med ungdomarna. Boken skulle också ge en bild av projektet Växtkraft som avslutas i år.

Och nu är boken äntligen verklighet! I fredags firade vi boksläppet på Uno i Karlstad. Det var en overklig känsla att stå med den i sin hand, att kunna bläddra i den och ta del av alla starka öden på nytt. Vi har varit med från lösa planer till en riktig bok, och det är en fantastiskt snygg bok dessutom. Mitt nya liv – att komma som ensamkommande flyktingbarn till Värmland heter den.

Kontoret media har varit med i projektet som textredaktörer. Vi har tagit del av ungdomarnas berättelser och tillsammans med dem försökt få dem så bra och lättillgängliga som möjligt. Men det stora arbetet har ungdomarna själva gjort. Det är Faiza, Mohsen, Mohammed, Freedom och Yasir som står för det tunga arbetet.

Boken är formgiven av Jessica Edlom och illustreras med vackra bilder som fotografen Severus Tenenbaum tagit.

Här är vad andra medier gjort om boken:
Nya Wermlands-Tidningen
Värmlands Folkblad
Sveriges Radio P4 Värmland
SVT Värmland

Framtidens journalistik – lagarbete med nya kompetenser

Hur ser framtidens journalistik ut? Vad innebär det för branschen och enskilda medarbetare när allting ska ske på olika plattformar och med ständig deadline?

Detta diskuterades på vårens Anderseminarium på Karlstads universitet igår. En gång varje termin anordnar universitetet ett tillfälle för att prata om vad som händer inom kommunikation och journalistik. Den här gången under rubriken ”Den rörliga journalistiken”.

Ett par spaningar var gemensamma för alla medverkande: framtidens journalistik är ett tydligt grupparbete och innehållet kommer fortfarande vara det viktigaste. Det är bara det att möjligheten att presentera innehållet blir bättre och bättre, och det är något vi som jobbar med journalistik måste utnyttja.

”Har vi nåt riktigt intressant och angeläget att berätta så kommer publiken hitta det om det så står skrivet på en sten långt ute i skogen”, som Eva Åberg, mediautvecklingskonsult, beskrev det.

För en gångs skull rådde faktiskt ingen domedagsstämning, som det brukar göra när man samlas för att prata om journalistikens framtidsutsikter. Fokus låg på vad vi kan göra, inte vilka hinder som finns.

”Framtiden tillhör de som aktivt vill vara med och skapa den”, sa Eva. Precis innan det hade hon pratat om vikten av att ha en tydlig vision och vilja med sin publikation. Organisationerna måste fråga sig ”vad vill vi göra och varför?” för att sen kunna gå vidare med ”hur når vi dit?”. Det kan tyckas vara självklarheter, men när man pratar med journalister brukar det oftast låta som att deras ägare och chefer springer på alla bollar samtidigt utan att riktigt veta vart de är på väg. Antingen är det så att cheferna faktiskt inte vet varför de gör som de gör, eller så är de dåliga på att kommunicera ut det i organisationen till de som ska genomföra det nya. Oavsett vilket så är det en stor svaghet när man inte har journalisterna med sig på tåget, förstår de inte varför man gör en förändring kan den aldrig lyckas.

Nya satsningar på webb-tv, interaktivitet och sociala medier, kan självklart vara jättebra och helt nödvändiga. Bara man förstår vad det innebär, har tydliga mål och ser vägar att nå dit. Den känslan måste spridas till alla delar av organisationen, annars har man förlorat redan innan starten har gått.

Kate Kartveit är lektor i TV-journalistik vid Danmarks Medie- og Journalisthøjskole och pratade just om detta. Hon har bland annat forskat på hur vi tar till oss interaktivt material och multimediaframställningar på nätet. Hennes råd var att tydligare fråga publiken vad de vill ha och hur de tar till sig information. Och att använda olika presentationsformer anpassat efter vad materialet mår bäst av. Det är, enligt henne, egentligen samma sak som när man presenterar materialet i tryckt tidning. Det ska vara begripligt, intressant och locka till läsning. Men nätets möjligheter gör att vi kan hitta nya ännu bättre sätt att presentera informationen och få människor att ta till sig det.

Där tror jag fortfarande att vi har lång väg kvar att vandra. Vi måste tydligare integrera nya kompetenser på redaktionerna. Det är inte längre bara reporter, fotograf och redigerare som ska hitta lösningar. Vi måste få in digitala utvecklare, databasexperter, med mera. Jag tror att dessa nya yrkeskunskaper bör finnas direkt på varje redaktion, aktiva i det dagliga arbetet. Först då kan vi verkligen ta tillvara på de möjligheter vi har. Först då kan vi sluta lägga ut papperstidningen på nätet och istället göra en verklig webbtidning.

Det låter ofta som självklarheter när dessa frågor diskuteras. Men samtidigt måste de sägas, om och om igen, fram till den dag då vi har kommit ut på andra sidan krisen. Jag är, liksom alla medverkande på Anderseminariet igår, övertygad om att människor kommer vilja ha journalistik även i framtiden. Jag tror att journalistikens roll i samhället bara kommer att öka, men att vi måste ta krafttag och förändra organisationer och produkter. Lösningen kan inte vara att skära ner och hoppas att någon annan hittar vägen framåt. Lösningen måste vara att satsa för att vinna.

Utöver nämnda talare deltog även Viktor Bart-Kron, om sitt sätt att göra kommunaljournalistik, Åsa Edlund Jönsson, om vägen bort från tablå-tv, och Linda Solum, om DT:s satsning på webb-tv, i Anderseminariet. Moderator var Malin Kling Uddgren.

Om nyhetsundvikare och krisbranschen

Nyhetsundvikare är ett modeord i mediebranschen. Sedan i höstas har bland annat DN Kultur, Dagen och Medierna i P1 tagit upp fenomenet, och Språktidningen utsåg i slutet av november ordet till veckans nyord. Diskussionen har liksom puttrat lite i bakgrunden, men den senaste tiden har den tagit fart ordentligt. Robert Brännström på Kit har skrivit om det och i dag har mediastrategen Brit Stakston och professorn Jesper Strömbäck debatterat fenomenet på Journalisten.

Egentligen är det kanske två debatter som pågår. Den ena handlar om huruvida begreppet ens är användbart, och hur forskningen försökt ringa in nyhetsundvikarna. Vilka medier är det som räknas? Hur ser mediekonsumtionen ut digitalt?

Den andra handlar snarare om hur man kan ta tillvara på de möjligheter digitaliseringen ger. Brit Stakston skriver:

I en tid fylld av mer information, från fler källor, till fler människor behövs journalistiken mer än någonsin. Nyhetsvärdering, faktakoll, långsiktighet och viljan att se fler perspektiv behövs. Demokratin behöver ett offentligt samtal där publiken inte bara blir distributörer utan medskapare. Långsiktigt bryter det ner kunskapsklyftorna i samhället.

Oavsett hur begreppet nyhetsundvikare används, och hur snävt forskningen ser på nyhetsförmedling, så är det odiskutabelt så att de traditionella mediebolagen är i kris. De vet inte hur de ska nå den unga publiken i en digital värld, och de testar nu att springa på alla bollar samtidigt. Så länge de inte måste investera stora pengar.

Och oavsett hur nyhetsundvikare definieras så finns det, och har alltid funnits, ett demokratiskt glapp mellan nyhetsjunkies och de som tar till sig nyheter i lägre grad. Information ger makt. Helt enkelt.

Det finns ett feltänk som tyvärr genomsyrar branschen just nu. Man lägger ansvaret på publiken istället för att se sitt eget ansvar. Man frågar ”varför bryr de sig inte om nyheter?” istället för ”varför når vi dem inte med våra nyheter?”. Sanningen är ju att många medier helt enkelt misslyckas med att nå ut med sin journalistik, eller i alla fall att få den lönsam. Och de panikartade lösningarna blir ofta billig webb-tv och klickfiske. Det kan aldrig vara rätt väg att ta sitt demokratiska ansvar.

För i en demokrati som kräver upplysta medborgare är en levande journalistik ett måste. Nyheter är ett sätt för människor att orientera sig i samhället och få reda på hur allt hänger ihop, för att i nästa skede kunna fatta olika typer beslut. När man har den kollen får man också makten att påverka sin vardag. En bransch som på allvar ser den rollen måste göra mer för att nå publiken digitalt. Det finns ju fler möjligheter än någonsin att verkligen vara inkluderande och nå ut. Men vi måste ta vårt ansvar och skapa journalistik som människor kan ta till sig. Vi måste ställa frågor som tar oss framåt. Hur blir vi inkluderande och brobyggande? Vilka hinder finns mellan oss och publiken? Hur kan vi använda internets alla möjligheter för att minska kunskapsklyftor? Hur kan vi fortsätta vara demokratins blodomlopp?

Förhoppningsvis kommer forskningen ge oss mer svar på hur nyhetskonsumtionen ser ut, inte bara genom de traditionella medierna. Men branschen har inte tid att vänta, vi måste hitta nya vägar framåt. Och det nu.

Elma Pasalic och Peter Östborg, frilansjournalister Kontoret Media i Karlstad

Kontoret på Göteborgs filmfestival 2015

Elma intervjuar Samori Tovatt.

Kontoret har varit på Göteborgs filmfestival. Under dagarna fem hann vi se på en massa film, äta god mat (färslimpa på Hagabion), träffa spännande människor och göra reportage. Vi mötte regissören Samori Tovatt som hade premiär för sin kortfilm Bland-Bröder på festivalens kortfilmsprogram. Vi fick också en pratstund med Carina Ekman, filmkonsulent på Region Värmland, som kunde berätta mer om hur den värmländska filmen mår. Reportagen sändes i SR P4 Värmland, och du kan höra dem här:

Men vi hann ju se en hel del riktigt bra film också. Här är mina två favoriter:

Filip och Fredrik presenterar Trevligt folk
En feelgood-dokumentär om det somaliska bandylandslaget från Borlänge. Filmen har regisserats av Karin af Klintberg och Anders Helgesson som tidigare gjort bland annat Historieätarna och Värsta språket. Filmen går nu på SF-biografer, se den! Om du har ett hjärta kommer du både att skratta och gråta.

No ones child (Nicije date)
En makalös film av Vuk Rsumovic som bygger på den sanna historien om en pojke som vuxit upp tillsammans med vargar och ska återanpassas till det mänskliga samhället. De unga skådespelarna imponerar stort i denna berättelse om vänskap, medmänsklighet och vidrigt barbari. På ett fint sätt skildras hur vänskap och närhet får människor att växa, men också det hemska och absurda i ett krig där grannar och vänner plötsligt blir varandras fiender.

Ny i Värmland och mycket annat

NyIVarmland_LansstyrelsenHösten var intensiv för oss på Kontoret, mycket jobb och mycket roligt. Efter en välbehövlig julledighet har vi de senaste veckorna börjat varva upp igen.

Häromdagen landade ett paket med tidningar på hallmattan. Äntligen fick vi se Ny i Värmland i tryck, det är ett magasin vi gjort tillsammans med Länsstyrelsen Värmland. Tanken var att skapa ett utbildningsmaterial om migrations- och integrationsfrågor för studiecirklar. Genom artiklar och möten med människor har vi försökt göra frågorna begripliga och konkreta. Kontoret media har planerat, skrivit artiklar, presenterat fakta och varit redaktörer för tidningen. Bulldozer har gjort formen och Severus Tenenbaum har fotograferat. Du kan läsa hela magasinet som pdf här.

Under hösten har vi också bland mycket annat hjälpt Värmlandstrafik med slutrapportering av flera av deras EU-projekt. Vi har intervjuat nyckelpersoner, gjort reportage och sammanställt fakta för att beskriva vad som hänt under projekttiden.

I november gjorde jag ett besök på Löfbergs, för att prata om kaffe med Anna Nordström som är ansvarig för deras specialkaffe. Reportaget publicerades personaltidningen Catchup och du kan läsa det här.

Och ni har väl inte missat att Kontoret media numera gör litteraturpodden Bokpalt tillsammans med Mediabyrån Palt? Genipersonerna Elma och Tobias pratar om böcker, musik och om en hel del annat spännande (och mitt bidrag är att jag hejar på, är bollplank och klipper programmet). Du hittar Bokpalt där du brukar hitta podcasts (till exempel här). Lyssna, och prenumerera gärna på podden.

Imorgon åker jag och Elma till Göteborg för Göteborgs filmfestival. Vi ska bland annat göra ett inslag för Sveriges Radio P4 Värmland, och som alltid se mycket film och träffa en massa kul folk.

RIP Vit Päls

Kontorets kalas. Vit Päls.

När Kontoret firade ett år ville vi ge våra vänner och bekanta något alldeles extra. Därför såg vi till att Carl-Johan Lundgren, sångaren i favoritbandet Vit Päls, kom till Båten i Karlstad för en konsert. Det är fortfarande ett väldigt fint minne för oss.

Nu har Sveriges bästa grupp meddelat att de tänker lägga av. Vit Päls ska inte längre finnas. Sista spelningen gör de på fredag, på Popaganda i Stockholm. Jag och Elma tänker självklart vara på plats för att dansa och gråta. Hoppas att vi ses där!

Semester

k_STOR_badboll

Vi har jobbat undan, vi har planerat lite för hösten, vi har haft sommarfest och vi har fixat autosvar på mejlen. Allt är ordnat inför semestern. Nu ska vi vila, resa, sola och bada i några veckor. Den 4 augusti är vi tillbaka igen, om det är något som inte kan vänta till dess når ni oss på sms (Elma: 0739-400797, Peter: 0738-366445).

Ha en riktigt bra sommar!